Två tillfällen om året är jag och svärföräldrarnas katt, Simba polare. Det är kring jul och heta dagar om sommaren. Först då byter han personlighet från distanstagande utekatt till sovande kelgris. Äntligen finns acceptens till att kela och lägga örat intill kroppen och lyssna till hans lugna andetag och spinn.
Dessa stunder väcker kärleksfulla barndomsminnen från tiden då vi hade Missan och Misse. Misse var helgrå och sötast, Missan svartvit och goast. Alltid låg hon utsträckt längs mig i överslafen i mitt och Annas barnrum. Trampandes med tassarna farligt nära ansiktet och dovt surrande i örat, då sov man gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar