Piteå

Nu har vi satt oss på bussen som tar oss från Piteå mot Umeå. 

Vistelsen har varit fantastisk, eller mer specifikt boendet. Mina förhoppningar om ett litet paradis besannades. 

Piteå som stad var fint men inget utöver det vanliga. Det fanns en fin kyrka, några resturanger, en stängd gågata och en trevlig promenadsträcka längs vattnet.

Vi tog in på Pensionat Malmgatan som drivs av ett par drivna själar med känsla för inredning och att skapa atmosfär. 

Huset är ligger i ett centralt kvarter med bevarade trähus från 1800-talet. Vi blev inkvarterade i Ulrikas rum som består av ett master bedroom och en avskild alkov.

 

Min avskilda vrå gick i blommigt turkos och vitt. Medan Louise och Oliver samsades om ett djärvare rum i svart, guld och petrol. Så vackert! 

Utanför rummet fanns ett gemensamt rum och toalett. En trappa ner hade de ett fik där det serverades hembakat. Det doftade ständigt ljuvligt av nybakat. 

Ett vackert skåp fyllt med udda koppar och fat från svunna tider.

Eftersom planen för Piteåvistelsen var rekreation vi köpte vi kaffe och kaka och slog oss ner i trädgården. Där satt vi kvar en bra stund.

Jag var så nöjd med tillvaron att jag blev kvar resten av dagen medan Oliv och Louise gav sig ut på eget äventyr. 

Nu på morgonen tog vi det återigen piano och åt frukost i trädgården och njöt tills det var dags att ge sig av.  

Det är med lite sorg i hjärtat jag inser att det är vår sista dag tillsammans. Det har varit en fantastisk semester på alla sätt. Vi har sett, upplevt, smakat och andats in   nya intryck. 

Inte minst kan jag sätta en stor bock på min bucket list -Upptäcka Norrland, samt min stående punkt, -Semestra mer i Sverige. Det känns fint. 

Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av den här resans sista färd genom den norrbottniska skogen. Ikväll går flyget hem mot Göteborg. 

Kram Karin